Att gå från ful fart medvetslös till att nästan bara sova. Är ett enormt steg.
Men det är presis vad jag har gjort.
Jag skriver inte här för att ni ska tycka synd om mig. Jag skriver för att jag behöver ventiler mina tankar. Punkt!
Då det bröt ut.
18 december
I torsdags hadde jag ett möte med min grupp ledare. Efter det for jag hem la mig och sov eftersom jag var så trött (hadde jobbat 95 timmar på två veckor) När jag vaknade så förmådde jag mig inte att ta mig upp ur sängen. Låg där över en timme tog till sist mig upp. Mamma kom till undersättnig. Tvingade mer eller mindre att sjukskriva mig på fredag. Då jag var då trött och kroppen inte lyder mina kommandon.
Jag vet inte hur många gånger dom senaste dagarna jag inte rår över min kropp. Tankarna är någon helt annan stans. Det är då jag vet det är bara att lägga sig och vila igen. Jag har sovit mycket dom senaste dagarna.
Men nu har jag bestämt mig för att jag MÅSTE lyssna på kroppen! Och är den trött så är det bara att vila. För gör jag inte det så kommer jag att gå in i väggen TOTALT nu var jag bara väldigt nära. Och sen funkar inte mitt minne så bra. Då det är ett av det första sakerna som slås ut på mig. Det vet jag av erfarenhet när jag har förmycke att göra.
Bra att du förstår hur nära det var. Krya på dig älskade dotter!
SvaraRadera