torsdag 8 januari 2015

Tre steg fram ett till baka

Tänk så skör man kan vara utan att veta om det. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet! För ena stunden känner man sig som stålmanen och nästa är man skör som ett bran.

För innnan jag fick min första varnings singnal. Kunde jag jobba 50 timmar utan problem. Lite trött men inte nämnvärt påtagligt i övrigt. Men nu i veckan blir det lite över 40 timmar som är helt normalt. Men nu har dom lovat att jag ska få vara ledig i helgen. Och jag kommer inte att jobba åt något annat företag eller. För jag är rädd om mig själv. Och tar detta på största ALVAR!

För mina barn ska inte behöva lida för att mamma kör sig i väggen. Dom ska inte behöva ha en mamma som mår dåligt och bara gråter.

Så nu ska JAG vända detta. För det är bara JAG som styr min framtid mitt liv!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bilderna tillhör mig och får inte kopieras!